…heter de, som jag prioriterade att göra över hundra av i helgen. Att få stå i fred i köket och pula med en kakdeg eller nåt, det är gött, det. Och så ska man lyssna på P1. (Pensionärsvarning på mig, det har jag sagt förut.) De blev lite kolaaktiga, tunna och knäckiga. Kalle snodde en hel påse ur frysen i kväll och smällde i sig i smyg. Buse!
(Sedan får man oftast lägga ned det där med att vara i fred. Gissa vem som alltid ska hjälpa till? ”Jag kan!” ”Jag vill!”)
På torsdag kommer ett städföretag att för första gången invadera vårt hem. Jonas vann, jag fick ge mig, och inse att vi behöver hjälp. Jag har väl tyckt att det är viktigt på något vis att ”ta hand om sin egen skit”. Men det är väl bättre att betala någon för att ta hand om den än att vada omkring i den. Det ska faktiskt bli skönt, jag lovar. Även om jag bara gick med på en gång i månaden.
Skulle köpa en ny kostym i dag, för den gamla har omgivningen bevisligen tröttnat på. Har haft den vid VARENDA större externt arrangemang med jobbet de senaste tre åren. Några år för mycket, tycker nog fler än Sofi Fahrman. Lite pressat läge, för på onsdag är det kostymdags på jobbet igen. Tar med mig treåringen, har tre kvart på mig innan åttaåringen ska hämtas hos kompis, och chansar på Kista, som vanligt. Seglar in i en affär som jag inte tänkte mig från början, provar första kostymen jag ser. Sitter perfekt, bra i färg och mjuk och skön. Wow! Seglar ut, tar en skitsnygg skjorta också när jag ändå håller på och betalar ett vettigt pris för hela baletten. Över på 10 minuter. Herregud, jag hade räknat med typ fem gnälliga provningar (maxgräns för en treåring som är med i provrummet) utan att få något med mig hem. Vad hände? Man ska inte tänka för mycket på alla om och men och ”är detta verkligen värt pengarna”, kanske.
Måste fota den och lägga ut här i morgon.
På allmän begäran (eller hur, Gnu?) måste jag berätta att jag har ont i pannan den här veckan. Klanten Bitte drämde ner bagageluckan rakt mellan ögonen och sedan på lilla näsan i söndags eftermiddag, så att det slog stjärnor. Aj! Oooont! Stönande vinglade jag runt ett tag innan jag prickade ytterdörren. Yrslig och dåsig blev jag också, så en halv hjärnskakning kan jag allt räkna hem. Även om det gick över sedan. (Sammanlagt två och en halv hjärnskakning i mitt liv hittills, alltså. Tack, Kalle, för de andra två.)
Och hur Lyckofnykigt var det här, då? Inte ett skit.
Lärde mig på en kurs idag att förmågan att tänka på framtiden sitter i pannloben. Det var nåt jag skulle göra i morgon….??
De gånger man råkar betrakta sig själv lite utifrån är ibland riktigt intressanta. Kom att tänka på den gången jag var så uppretad och stressad och tryckte mig in som den sista i tunnelbanevagnen mellan Centralen och Hötorget. Natuuuurligtvis fastnar jag med luggen mellan dörrarna och blir ännu mera uppretad. Tills jag fattar hur idiotiskt roligt det ju egentligen är. Jaha, här står jag med luggen i kläm och kommer ingen vart. Kan inte titta upp. Kan inte titta ner. Kan inte se sådär världsvant uttråkad ut med blicken i fjärran som många Stockholmare gör. Jag står där jag står. Försöker slita mig loss lite försiktigt, men det är liksom ingen idé. Dörrarna öppnas och en stor tuss lugghår faller sakta mot perrongen.
Har ni tänkt på hur gott det luktar ute på kvällarna nu?
Stod igår i köket med näsan i ingefära igen. Blir alldeles lycklig av den doften. Koriander kommer på god andraplats och kanel på tredje. Vilken är din favoritdoft i köket? Falukorv?
Fick detta i ett mejl från en jobbkompis i Hamburg idag:
”Livet ska INTE vara en resa ner mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp, utan snarare sladda in från sidan, med chokladkakan i en hand och vinet i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som du skriker ´woohoo, vilken åktur´!”
Önskar att jag hade kommit på den!
Har du en tio-i-topp för sköna garv? En stark rekommendation att samla på sådana, annars. Du vet, sådana skratt som inte går att motstå att hänga på. Mina favoriter är höga, bullriga och lite hästliknande.
En kollega (du vet vem du är, Tina) tog sig i går upp på andra plats…
